Hallå alla glada! Och konstiga. Ja, hallå på mig själv då säger jag! Det är nämligen just så jag känner mig. Konstig. Lite nedstämd. Eller så tänker jag bara för mycket helt enkelt. I ena sekunden ställer jag diagnosen öroninflammation. I den andra har jag njurbäckeninflammation. Och i den tredje är jag typ flygrädd i kombination med stress (över vad som händer i höst - har inte fått papper eller mail eller någonting från skolan. Det om något är väl ändå märkligt?). Nu pratar vi lite allvar. Ibland måste man sätta ord på sina känslor för att förstå hur man ska göra för att må bättre. Och det gör jag idag. För er. Jag känner mig verkligen konstig, ska ni veta. För om det är någon gång på året man borde älska livet och vara som gladast, så är det väl nu? När man är ledig, har en resa framför sig, har massa tid för familj och vänner (känner mig stressad över detta också, för att jag vill hinna träffa alla innan de flyttar till alla möjliga hörn av Sverige och Afrika men jag orkar bara inte) och ja. Bajs.