Hallå Bloggis! Har repat mig efter gårkväll rätt bra. Det blev inte så hårt men det bästa av allt - jag som annars lider av sjösjuka kände inte en endaste tendens till det igår! Toppenbra med andra ord! Tog sovmorgon och har precis varit ute på en powerwalk. Som så många andra är jag heltaggad att få komma igång med rutiner och träning igen! Jag bryr mig egentligen inte om de där Toblerone-kilona särskilt mycket utan mer att jag vill känna mig i form. Den känslan, kan vara bland det bästa som finns. Men nu tänkte jag byta ämne. Nu ska vi snacka lite om all hösthets och mys och bla bla bla. Jag blir lockad av det på ett sätt - för det är ju himla härligt med filmkvällar och grytor och middagar med tända ljus och rusk i alla dess slag. Där är jag helt med. Det jag däremot inte fattar är varför alla har så bråttom. Tror de inte att vi kommer hinna se alla filmer, äta alla mustiga rätter och bli trött på de där mörka kvällarna ändå? I mitten på november eller ännu värre, i slutet på februari, kommer vi vilja spy över allt som heter ullkappor och soffhäng och gosiga plädar! Istället borde vi bara suga ut det sista av sommaren. Äta massa grillat, ha shorts och klänning, njuta av ljuset och av solen och låtsas att hela september är sommar. Det känns som att jag har den här monologen med mig själv, varje år. Men det är ju så sant. Eller hur?!