Oj oj oj! Nu är det inte långt kvar till examen - närmare bestämt TRE dagar! Det känns så sjukt att jag inte ska plugga mer, att jag inte ska börja en ny termin i höst och aldrig mer (om jag inte byter bana i framtiden) behöver skriva en ångestladdad salstenta! Wow! Men det känns också lite vemodigt, konstigt och läskigt. Jag har liksom pluggat hela mitt liv (typ) och därför känns det märkligt att jag inte ska göra det, utan istället börja jobba. Känns främmande och nytt! Men också roligt förstås! Och sen sist vi hördes har jag hunnit berätta för vänner och bekanta att jag fått jobb - så nu ska även bloggen få höra! Jag kommer från och med måndag börja jobba på barn- och ungdomshabiliteringen i Ängelholm! Spännande va? Jag hade praktik där för två år sedan och trivdes så himla bra så det känns därför extra kul att få jobb just där! Det är även helt overkligt att jag har tio minuter till jobbet, vilket betyder att jag inte behöver pendla mer! 

För även om det här med pendling inte varit ett så stort problem (jag har försökt vara överpositiv för saken ifråga för att orka) så fick jag igår känna på hur det känns när det faktiskt ÄR ett problem. Det var totalstopp för alla tåg och bussar från och till Malmö C (pga bombhot) och därmed stopp i trafiken i över fem timmar! Jag var i Lund (för utvärdering och avslutningsfika) och kunde inte komma hem. Men jag och några kursare passade på att fira att våra uppsatser är godkända så vi lunchade på stan och på eftermiddagen satt jag på avdelningen för utbildningen och pluggade på språktest (som man gör på barn). Ambitiöst va? Här har ni föresten en bild på mig och Anna (min uppsatspartner) - tagen precis efter att vi haft vår presentation för uppsatsen. Nu ska jag plugga på inför jobbet, städa, gå en långpromenad och ikväll fota havet med farmor! Nästa gång vi hörs är jag LOGOPED! Det är så coolt att jag knappt kan förstå det själv!