Sitter på tåget mot en dag i Lund. Det är så sjukt kallt idag. -10 grader när jag gick hit. Tänkte slå igång en jullista på Spotify nu. Det här är typ den mest avkopplande stunden på hela dagen. En timmes plugg eller, som idag, en timmes musik medan tåget susar fram! Idag är det dock ingen säker pendlardag. Man vet aldrig vad den här snön kan ställa till med. Nu ropade de precis ut i högtalarna att det sitter fast snö i växlarna. Det kan bli spännande att se NÄR vi kommer iväg, eller OM vi överhuvudtaget gör det! Men ska jag vara helt ärlig tycker jag att Skånetrafiken sköter sig exemplariskt hitintills! Under det 1,5 året som jag pendlat har tågen kanske krånglat max fem gånger. Men det får jag kanske äta upp idag.. Hoppas ni får en HÄRLIG måndag! 

Det hade ju varit roligt att visa en bild från idag här på bloggen. Men alla bilder som jag tog i snölandskapet blev suddiga. Jag tror inte att systemkameran klarar av temperaturförändringar. Eller jag har hört det på en kamerakurs som jag var på för flera år sedan. Kursledaren sa att kameran behöver vänja sig vid värme/kyla och även om det kan låta lite löjligt så stämmer det säkert. Och ja, det fick den inte göra den här gången. Men vem fick det egentligen? Det började snöa igår eftermiddag och några timmar senare var det snökaos! Jag och Marcus körde på eftermiddagen till Höganäs, för en kväll hos ett par kompisar. En väldigt trevlig kväll för övrigt. Vi blev bortskämda (båda två är kockar!!) med hemmagjorda hamburgare och en len chokladpudding på Morbergs recept. Vi spelade Monopol och Marcus vann överlägset.

När vi skulle köra hem insåg vi dock inte allvaret i den snöstorm som det varnats för (som jag helt hade missat?!). Det blev vi dock varse om ganska snabbt! Jag har aldrig tidigare kört så varsamt och hållit så hårt i ratten (är öm i handlovarna idag). Jag fick köra i 50 på 90-vägen. Vissa partier hade bilen inget grepp alls i vägbanan. Hemskt! Efter en stund kunde jag inte se min placering på vägen. Var jag på väg ut i diket eller över på den motsatta körfilen? Snöflingorna som yrde gjorde mig helt lost! Och när jag skulle vika av från 90-vägen var det nästan så att bilen gjorde en U-sväng. Det var så sjukt halt!

Men det värsta av allt - på sista sträckan mötte vi en polisbil med blåljus. Den stannade cirka hundra meter framför oss. När vi körde förbi sakta ser vi en bil på vår högra sida som bokstavligt talat kramar om ett träd i diket. Bilen hade alltså kört så fort in i trädet att motorhuven gått i två delar och omslutit trädet. Tänker på föraren. Hur många var de? Har de överlevt? Sista biten hem kröp jag fram. Och när jag väl hade landat i min säng var jag nästan lite i chock och samtidigt så otroligt tacksam att vi kommit hem helskinnade!

Känner att jag varit usel på att blogga den här veckan. Det känns knappt som jag hinner med något, ska ni veta, annat än att plugga och åka tåg, haha. Men för att vara allvarliga för en liten stund så har jag ju pratat om den här rädslan som jag helt plötsligt känner i och med allt hemskt som händer i världen. Efter händelserna i Paris förra helgen har jag till och med tyckt det varit obehagligt att åka tåg. Fruktansvärt att man ska behöva känna så. Rädd för sin egen vardag. Rädd för att någon ska gå in i vagnarna och meja ner alla pendlare. Man har ju ingen flyktväg. Nej, katastroftankarna är många i dessa tider!

Den här veckan har även inneburit mycket skola - som jag kanske borda sluta tjata om. Men. Ja. MEN. Men idag får jag tillbaka resultatet på hemtentan. Därför har det varit så mycket "på spel" att jag knappt kunnat koppla av. Jag har liksom haft tankar i två kurser samtidigt och då är det lätt att bägaren rinner över. Dock har jag inte fått svaret än då man måste hämta ut resultatet i Lund, vilket jag inte har orkat göra idag eftersom jag inte hade några föreläsningar. Så jag får gå på helspänd hela helgen helt enkelt.. Idag har jag - istället för att åka fram och tillbaka - kunnat vara effektiv och läst om dialekter, språkförändringar och hur barn tillägnar sig språk, intressant! Men kan bli galen på mitt kontrollbehov! Fullkomligt GALEN! Jag vill kunna parera mellan att vara en som tar lätt på sidhänvisningar och grupparbeten. Men jag måste läsa allt och göra mitt bästa i allt. Varför blir vissa människor så?

Hej lördag! Vaknade upp med en klump i magen. Läste om det fruktansvärda som hänt i Paris innan jag somnade igår kväll. Vad är det som händer egentligen? Tänker på anhöriga - hur många det blir som drabbas. Det är en världsnyhet idag, då alla tankar går till de berörda, men om några dagar eller veckor rullar livet på som vanligt igen för de flesta av oss men familjerna ska leva med detta tills dem dör. Nej, fy! Snart vågar ingen röra sig fritt längre utan att vara oroliga. Jag tycker det är så obehagligt!

Jag har väl inga större världsnyheter att rapportera om idag. Jag har mest legat på soffan och försökt plöja ett kapitel eller två i min lingvistikbok. Den må vara på svenska men det där jublet jag jublade igår om tron att den skulle vara lättförstådd får jag nog ta tillbaka. Det känns lite som att den här kursen kommer vara som den första på socionomprogrammet. Socionomkursen vände upp och ner på hela min världsuppfattning. Allt som finns, finns egentligen inte utan är en social konstruktion. Med detta blir allt komplicerat och tvetydigt och jag som aldrig ens tänkt i dessa banor fick mig en och annan tankeställare. Det som låg i fokus var att språket är en av de viktigaste verktygen för att kunna konstruera en verklighet och den här lingvistikkursen handlar just om språket. Så det här kan bli spännande med andra ord. Förutom bokläsning har jag knaprat panodil, tagit igen några avsnitt av Så Mycket Bättre och druckit citronvatten. Ikväll ska jag se Bachelor. Någon som följer? Vet inte vad jag ska tycka. Det är väldigt underhållande att se men samtidigt så hemskt då det spelar på människors känslor (ja, jag vet att Bonde Söker Fru - mitt favoritprogram - också gör det men det här känns värre). Tjejerna trånar efter en och samma kille och flera kära till och med ner sig i honom. Alla tjejer vill tro att de är speciella för honom och att det han har sagt till var och en är unikt och inget han sagt till någon annan. Han i sin tur ska framstå att vara så himla mysig och djup. Som att han inte går efter utseendet utan pratar bara om att tjejerna har "bra energier". Han ska även ses som så himla empatisk. Men jag undrar hur empatisk man egentligen kan vara när man är med i ett sådant här typ av program.. Vad hård jag var nu mot Pär, fick nästan dåligt samvete, haha!! Min favorit är än så länge kvar så jag måste ju se hur det går för henne (som att jag kommer sluta att kolla ifall hon åker ut..). Hej hopp!

Idag känner jag mig överkörd av ett ånglok. En förkylning har legat och grott i flera veckor men inte brutit ut då jag varit så stressad med skolan. Men nu när hemtentan är inlämnad var jag rädd att den skulle attackera mig i helgen. Men den kom först idag. När jag vaknade rev halsen och näsan rann. Men istället för att gräva ner mig så ser jag det från den ljusa sidan. Jag som hade längtat SÅ efter ett par lediga dagar fick det också och hann med allt jag ville. Så att jag sitter här måndag eftermiddag efter tre timmar i Lund och känner mig helt färdig gör inte så mycket. Att vara sjuk är även en mycket bra anledning till att bara vila och inte ta tag i kurslitteraturen (till förra kursen hade vi fyra feta engelskaböcker, till den här EN svensk - överlycklig!!!). Dessvärre blir det ingen ekonomiföreläsning ikväll. Jag som ville veta hur jag får ett rikare liv med.. Istället ska jag äta isglass, pappas paradrätt (spagetti och köttfärssås) och vila upp mig! Glad måndag Bloggis!

Hej november och välförtjänta huvudvärk! Igår vankades det halloweenfest! Jag var utklädd till häxa med krokig näsa och under kvällen syntes både en joker, en mördare och ett och annat spöke! Jag kan inte låta bli att tänka tanken "är han utklädd eller gömmer han sig bakom masken med hemska avsikter"?. Den tanken har aldrig tidigare slagit mig men nu för tiden känns det som att vad som helst kan hända.. Fy! Hur mår ni idag? Kan ni tänka er att det redan är november? Jag tycker det känns för varmt för att vara årets nästsista månad. Och på tal om värmen så måste jag ju bara berätta vad jag såg på stranden häromdagen. Jag gick längs med vattenbrynet och såg något stort beige långt framför mig. Först trodde jag att det var en båt som någon lagt upp på land. Men ju närmare jag kom desto mer såg det ut som en människa. Och mycket riktigt - en gammal gubbe låg SPRITT SPRÅNGANDE NAKEN på stranden. En eftermiddag i oktober. 1. Varför ligger han och solar i 10 plusgrader? 2. Varför NAKEN? Hade det inte varit för att det var mycket folk på stranden den här dagen så hade jag ta mig tusan blivit rädd (och ännu mer äcklad än vad jag redan var). Vissa människor förstår man sig verkligen inte på, haha. Nu ska jag hoppa ur min pyjamas och ta tag i denna söndag!