Husuppdatering!
Hej på er! Sedan sist vi hördes av har mycket hänt men samtidigt ingenting. Vi har faktiskt hittat flera hus som varit av intresse men blivit lika chockade/snopna/fascinerade varje gång budgivningen dragit igång. Ett av husen som vi kollade på hade ett sjukt utgångspriset och ett annat gick upp 1.2 miljoner. Och tankarna snurrar varje gång man går in i budgivningen. Första stadiet, när folk lägger 50-150 tusen varje gång, blir jag imponerad över hur jävla mycket pengar många har. Men när den tanken lagt sig blir jag irriterad på hetsen som uppstår, att det känns skrämmande hur mycket många är redo att lägga på ett hus och till slut, när huset är sålt, musten som går ur en, och tomheten.
Men vi har iallafall bestämt oss för att direkt efter visningen bestämma vårt maxtak - och rimligheten i vad vi tycker att huset faktiskt är värt. För hur man än vrider och vänder på det så är det endast ett par som ska betala skiten i den här hetsen och om det (mot all förmodan - känns det som) skulle vara vi, så måste vi i slutändan känna till 100% att det var rätt beslut att lägga X antal miljon på det här huset. För det påverkar ju resten av ens liv. Hur mycket man ska behöva arbeta. Hur mycket pengar vi har att röra oss om till allt annat.
Varje gång vi går på en visning säger vi att vi inte ska "gå in för det så mycket" utan ta lite lätt på det. Trots det slutar det alltid med att vi har funderat ut vart våra barn ska gå på förskola/skola, trädäcket vi har byggt och redan haft många mysiga middagar på, vart pallkragarna ska placeras och vad de innehåller, i detalj och sist men inte minst den där köksön som är byggd och invigd sedan lång tid tillbaka. Ja, ni fattar - det går inte att inte drömma sig iväg.
Men just nu känns bostadsbubblan lite väl hajpad att vi börjat fundera på om det kanske är värt att bygga nytt istället (känns dock som att många som är i samma sits som oss börjar se detta som enda lösningen). Egentligen gillar jag inte riktigt stämningen i nybygda områden. De känns kala, opersonliga och det finns liksom sällan en själ i nya hus. Allt är vitt, ser likadant ut hos alla och sen skulle jag vara livrädd att ha småbarn i ett helt nytt hus, haha. Ser framför mig hur de krockar in med bobbycaren i våra kritvitmålade väggar.
Men å andra sidan så betalar jag hellre samma pris för ett nytt hus som för ett renoveringsobjekt (i det senaste huset vi kollade på, se bilderna ovan, var alla väggar i furu, köksbänken hade en lägre höjd än dagens standard, kaklet i badrummet kändes som det första kaklet som någonsin tillverkades, alla, och då menar jag ALLA golv i hela huset var olika, vardagsrummet hade både fint trägolv OCH svart klinker, dränering och tak behövdes läggas om och ja, ni fattar det tog aldrig slut och ändå gick skiten för över 5 miljoner = ungefär lika mycket som ett nytt hus). Kruxet är bara att det inte finns några tomter till salu. Men hur som helst har vi ställt oss i tomtkö och kollat detaljplanen för nya områden på kommunens hemsida. Och om vi bara kan ha lite tålamod så är det ett par områden som känns lockande att bygga på. Så vi får väl se, helt enkelt.
Det här huset, som vi precis varit på visning på, behövde byggas ut, ändra planlösning och källaren behövde isoleras. Det huset slutade på 3.6 miljon - helt rimligt med andra ord--- och nej, jag är inte bitter.
Ok - nu har ni senaste uppdateringen om vårt husletande, som alltså fortsätter. Försöker dock tänka att vi inte sitter i sjön och att vi faktiskt trivs väldigt bra i vår lägenhet. Och vi återkommer alltid, efter varje visning, till allt det positiva med att vi bor kvar här (samma peptalk efter varje gång slutpriset kommer upp på Hemnet/smstråden med alla bugivare, haha. Nu låter det som att vi varit med i massa bugivningar, och det är inte riktigt sanningen. Men saken är den att de flesta gånger är det inte ens lönt att gå in i bugivningen för alla andra är ändå så bra på att trissa upp priset. Och snabbt går det också. Under tiden som vi åt middag, låt säga 15-20 minuter, hann priset, på det hus där vi varit med på budgivningen i vår, höjas med en kvarts miljon). Att vi aldrig kommer kunna spara så mycket som vi kan just nu, att huset, som vi tittade/budade på slutade på en helt galen summa och det viktigaste av allt, att de idioterna som köpte det är sjuka i huvudet. Då känns allt lite bättre, haha.
Men kära nån, vilket långt inlägg det här blev! Nu ska jag ta tag i den här lördagen. Och är det något jag vet, så är det att vi inte ska gå på någon husvisning i helgen. Vi behöver semester från det just nu. Skönt. Ha en fin helg och ta hand om er!
