Hej! Bilderna ovan känns faktiskt lite inaktuella då jag tog fram alla julsaker och adventljusstaken igår! Ja, egentligen är det ju inte förrän nästa helg som adventpyntet ska upp men pga trisstess kunde jag inte låta bli. Som ni vet (men som jag kan behöva informera mig själv om när jag läser tillbaka här om ett år eller så) så har coronaläget förvärrats vilket gör att helgerna är väldigt tomma just nu. Vi har bestämt för oss själva att vi får träffa våra familjer men utöver det försöker vi hålla oss borta från sociala kontakter på helgerna. På vardagarna jobbar Marcus mestadels hemifrån men jag behöver vara på jobbet (vi får inte jobba hemifrån) och där träffar jag ju en hel del människor. Den senaste grejen är att vi alltid ska bära munskydd (vid "ansiktsnära arbete = en meter eller närmre).

 

Hela den här situationen känns lite som en film eller iallafall som en bubbla där det inte längre känns konstigt att hålla avstånd, undvika butiker, inte ta sig i ansiktet, tvätta händerna ofta, hela tiden avväga risker med att träffa andra, känna efter om man har ont i halsen och ovissheten kring hur allt kommer utveckla sig. För att inte tala om alla lappar om förmaningar som är i varenda butik. Hade jag läst dem för ett år sedan hade jag trott att det var ett skämt, eller en mardröm. Känns som sagt samtidigt inte längre konstigt men det är väl det som är mest skrämmande. Att vi är så vana vid detta nu att vi inte reagerar på det. Jag kan inte låta bli att längta tills allt är som vanligt. Att få träffa mormor och farmor, få vara lite förkyld på jobbet, hänga med vänner, ha fullbokade helger och att RESA. Fan vad jag saknar att planera resor!! Men ja, försöker ta en vecka i taget för att stå ut med det här (är inte synd om mig, det fattar jag, är bara så jääääävla trött på det här nu). Också har jag börjat räkna ner till julledigheten. 4 veckor och 2 dagar kvar.