Men vi har iallafall bestämt oss för att direkt efter visningen bestämma vårt maxtak - och rimligheten i vad vi tycker att huset faktiskt är värt. För hur man än vrider och vänder på det så är det endast ett par som ska betala skiten i den här hetsen och om det (mot all förmodan - känns det som) skulle vara vi, så måste vi i slutändan känna till 100% att det var rätt beslut att lägga X antal miljon på det här huset. För det påverkar ju resten av ens liv. Hur mycket man ska behöva arbeta. Hur mycket pengar vi har att röra oss om till allt annat.  

 

Varje gång vi går på en visning säger vi att vi inte ska "gå in för det så mycket" utan ta lite lätt på det. Trots det slutar det alltid med att vi har funderat ut vart våra barn ska gå på förskola/skola, trädäcket vi har byggt och redan haft många mysiga middagar på, vart pallkragarna ska placeras och vad de innehåller, i detalj och sist men inte minst den där köksön som är byggd och invigd sedan lång tid tillbaka. Ja, ni fattar - det går inte att inte drömma sig iväg. 

 

 

 

Så, vad har mer hänt den här månaden? Det har ju faktiskt blivit lite mer vår, iallafall emellanåt. Igår kändes det dock som höst, blåste storm och var 6 grader. Fy fan. Men på tisdag och onsdag sägs det bli 14-16 grader, halleluja! Aha, nu har vi avverkat vädersnacket.

 

Veckan som kommer blri relaktivt lugn på jobbet. Har två intensiva veckor bakom mig så ligger lite back med journalerna. Blir skönt att hinna komma ikapp lagom till påskledigheten. Ja, alltså kan det komma mer lägligt med en kort vecka? Tror knappt det. Varit så trött på vardagen nu under en period. Känns som att man springer runt i ett ekorrhjul och aldrig ser ljuset. Det känns liksom som att jag tryckt på pausknappen, och det har varit OK men nu har jag hållt inne den knappen i ett helt år och det börjar jag tröttna på nu. Vill att coronaskiten ska vara över så vi kan börja leva "på riktigt" igen. Hm, med den deppiga meningen tänkte jag avsluta det här, något spretiga blogginlägget. Vi ses i april! Kram på er! 

 

 

Den största happening på helgerna är ju att åka till Maxi, typ. Annars är upplägget nästan alltid detsamma. De senaste helgerna har jag inlett både lördag och söndag med att simma (jag har haft ett klippkort som gick ut i måndags, därav hetsen). Lördag förmiddag består ofta av att städa (Marcus tajmar ofta padel denna tidpunkt, typiskt tycker han - han som älskar att städa), långpromenad någon gång under dagen, laga något lite festligare på kvällen och sen är det ju viktigt vad som går på TV. Förut brydde jag mig knappt men nu är TV-program och serier typ ens enda underhållning). Just nu är det ju Melodifestivalen varje lördag så det är ju kul. Och nästa vecka börjar Bäst i test som är ännu roligare så det är tur. 

Men förutom "allt" ovan består ju faktiskt många helger av en timmes rensning. Och alltså jag älskar det! Jag blir så lugn och fri i själen av att rensa. Och under hösten och vintern har jag hunnit gå igenom vartenda vrå här hemma (vilket kanske egentligen inte är så mycket eftersom vi inte bor så stort men ändå). Jag har rensat bort glas och porslin som vi (läs: jag) inte gillar. Alla diverese kläder - lådor, skåp, garedrober. Hittat massa kläder som inte använts på säkert sju år (men som passar, det där är ju så svårt - för om plagget går på mig så har jag svårt att motivera att det ska tas bort, trots att jag inte trivs i det eller ens tycker det är snyggt). Sladdar (hur många sladdar kan man ha? Har ni läst Marie Kondo? Hon förespråkar att man slänger alla sladdar som man inte använder, och det har jag nu lyssnat på). Ja, vad finns det mer att rensa? Badrumsskåp, städskåp, skafferi, kylskåp, frys, skrivbordslådor. Ja, ni fattar. Totalrensat är här nu. Var sak har sin plats. Det är nog det bästa med hela karantängrejen. Och såklart alla påminnelser om allt jag borde vara så tacksam för. Framför allt över vänner som jag älskar att umgås med men som jag nu "inte får" träffa. Det är nog ändå det bästa. Att inse det. 

Oj vilket långt inlägg! Men nu vet ni lite mer om vad jag sysselsätter med mig. Kul va? Nästa gång vi hörs är det mars och förmodligen vår, fågelkvitter, ett bestämt datum (det lät konstigt...) när jag får vaccinet, lite mer hopp om framtiden och ett ännu mer rensat hem. Det ser vi fram emot! Och innan jag avslutar måste jag bara få nämna vädret. För jag tycker det är roligt att gå tillbaka och läsa min blogg och veta "hur den här vintern såg ut". Och herregud vilken vinter vi fick! Det har alltså varit riktigt mycket snö, alltså helt vitt vart man än tittat, i säkert 6 veckor. Helt sjukt! Men idag är första dagen då det faktiskt andas vår. På riktigt. Snön är nästan smält och det utlovas 8 plusgrader (till skillnad från förra helgen då det var typ 20 grader på andra hållet). Okej, nu får det vara slutsnackat. Vi hörs! 

 

 

Hej! Bilderna ovan känns faktiskt lite inaktuella då jag tog fram alla julsaker och adventljusstaken igår! Ja, egentligen är det ju inte förrän nästa helg som adventpyntet ska upp men pga trisstess kunde jag inte låta bli. Som ni vet (men som jag kan behöva informera mig själv om när jag läser tillbaka här om ett år eller så) så har coronaläget förvärrats vilket gör att helgerna är väldigt tomma just nu. Vi har bestämt för oss själva att vi får träffa våra familjer men utöver det försöker vi hålla oss borta från sociala kontakter på helgerna. På vardagarna jobbar Marcus mestadels hemifrån men jag behöver vara på jobbet (vi får inte jobba hemifrån) och där träffar jag ju en hel del människor. Den senaste grejen är att vi alltid ska bära munskydd (vid "ansiktsnära arbete = en meter eller närmre).

 

Hela den här situationen känns lite som en film eller iallafall som en bubbla där det inte längre känns konstigt att hålla avstånd, undvika butiker, inte ta sig i ansiktet, tvätta händerna ofta, hela tiden avväga risker med att träffa andra, känna efter om man har ont i halsen och ovissheten kring hur allt kommer utveckla sig. För att inte tala om alla lappar om förmaningar som är i varenda butik. Hade jag läst dem för ett år sedan hade jag trott att det var ett skämt, eller en mardröm. Känns som sagt samtidigt inte längre konstigt men det är väl det som är mest skrämmande. Att vi är så vana vid detta nu att vi inte reagerar på det. Jag kan inte låta bli att längta tills allt är som vanligt. Att få träffa mormor och farmor, få vara lite förkyld på jobbet, hänga med vänner, ha fullbokade helger och att RESA. Fan vad jag saknar att planera resor!! Men ja, försöker ta en vecka i taget för att stå ut med det här (är inte synd om mig, det fattar jag, är bara så jääääävla trött på det här nu). Också har jag börjat räkna ner till julledigheten. 4 veckor och 2 dagar kvar. 

I helgen satt vi här och njöt av de sista sommartimmarna (det där lät ju mysigt, sanningen är den att vi satt där i max fem minuter, haha) 

Göteborgshelgen bjöd på ett kärt återseeende med Karolina. 

Mitt nya porslin - Mateus i färgerna sand och grå

Igår var vi på en ny vandringsrunda, den här gången till Hovs hallar. Vi gick igenom en flock med kor (jag var livrädd) och besteg berg (typ). En halvrolig utflykt som blev bra till slut

 

Sen har jag även försökt vara så mycket ute som möjligt! Jag har gått till skogen och havet och andats frisk luft! Så himla skönt! Igår började jag även titta på Syrror på Cmore. Jag är inte så mycket för filmer (tycker det är jobbigt att sitta still så länge) men serier är kul, speciellt när man kan sträckse dem! Jag och Marcus har även precis sett klart Fartblinda. Spännande och lagom läskig. Är det FÖR läskigt får jag bara ångest och scenerna kan spelas upp i mitt huvud flera veckor efter att jag sett dem. Nej, nu ska jag hoppa ur pyjamasen, borsta tänderna och se de två sista avsnitten av Syrror. 

Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist, säger man ens så? Det jag menar är iallafall att det har hänt mycket den senaste månaden! Sist jag skrev hade vi storslagna planer på att åka till Gdansk. Det sket ju sig totalt. Vi kommer komma till Malmö men inte längre (tänkte egentligen bara sova där för att hinna i tid till flyget morgonen därpå). Nu får Malmö bli huvuddestinationen! Coronaviruset var det knappt tal om sist vi hördes av (eller jo, det hade nog hunnit eskalera i Kina och norra Italien, men trodde aldrig att det skulle påverka Sverige så som det har gjort!). Jag orkar knappt ta in mer information om det just nu, blir helt matt av alla nyheter och att det enda som det talas om är detta virus. Det är fruktansvärt allt som det har orsakat men jag tycker det är viktigt att vi även pratar om annat för att inte bli knäppa och nere (men självklart också att vi följer restriktionerna som myndigheterna kommer ut med!). Tycker dock att allt spekulerande hit och dit är tröttsamt. På jobbet har det börjat märkas av allt mer - vi har fått ställa in gruppverksamheter, får många avbokningar, tillåter endast en medbeökare när vi träffar barnen/ungdomarna och måste ringa varje patient dagen före deras besök för att försäkra oss om att de är symtomfria och har varit det i 48 timmar (känner mig som en riktig kontrollant). 

 

Men nu är det slutsnackat om dyserheter för en stund! Jag tänkte istället nämna min födelsedag som infann sig i söndags! Jag hade bjudit hit min familj, Marcus familj samt min mormor och farmor på födelsedagslunch! Dessvärre vågade inte mormor och farmor sig hit (med all rätt!) så vi fick klara oss utan dem! Det blev spagetti och köttfärssås, festligt värre! Till efterrätt hade jag gjort en blåbärs- och björnbärspaj med kokos. SÅ god! Jag fick pengar, padeltimmar och en efterlängtad konsertbiljett i present! Kan ni gissa till vem? I Göteborg! I maj! Vi får se om den blir av... Haha, hur jag än försöker att undvika att prata om corona så kommer jag in på det hela tiden iallafall! Nej hörreni, nu ska jag tända ett ljus och tänka lite extra på farfar som skulle fyllt 85 år idag. Han skulle säkert tyckt det vore bra om jag åt en glass också! Och smaskade riktigt ljudligt när jag sörplade i mig den, för det är precis vad han skulle ha gjort.  

Hej! Då går det mot slutet på februari! En mörkare och regnigare månad får man leta efter! Äntligen är februari över säger jag! Jag har alltid tyckt att februari är den sämsta månaden. Mörkt, långt till ledighet och vintern kommer precis när man börjat få hopp om våren! Men så deppig jag låter va!? Det finns ju såklart även något positivt att säga - det blir ju faktiskt påtagligt ljusare för varje vecka som går! Det gör mig glad! Jag har också märkt att jag inte alls är lika bunden till månader och årstider nu när jag jobbar (jämfört med när jag pluggade). Innan kunde jag ha riktig ångest i september, för då visste jag att jag hade nio månader av intensivt plugg och prestationskrav framför mig. Nu när jag jobbar så slipper jag den där prestationsångesten (även om den fram till jul fanns där typ hela tiden eftersom allt var nytt). 

I januari la vi det här pusslet. Som Marcus, under hösten, dränkte i citronvatten

Så här på årets sista dag tycker jag att det var dags att sumera året som har gått. 2019 har varit mitt mest harmoniska år sedan jag började studera. För första gången på dessa fem år har jag inte varit stressad eller känt ångest över skolarbetet en enda dag! Mycket är tack vare att jag och min kompanjon Anna, som jag skrev examensarbetet med, fungerade så himla bra ihop! Vi hade bestämda tider som vi träffades eller skrev över nätet och vi drog hela tiden mot samma mål! Så otroligt skönt! I juni var det sen äntligen dags för mig att ta examen! Jag hade länge grämt mig över vilket skitväder jag fick på min student. Men det fick jag igen! Lund badade i solsken och vi svettades i 27 grader! Jag var så stolt över mig själv, som tagit mig igenom fem år på högskola! Minns första dagarna på socionomprogrammet som igår och kunde då inte i min vildaste fantasi förstå hur jag skulle kunna ta mig igenom de kommande åren! Men se!! Det gjorde jag! Det krävdes diciplin, tålamod, envishet och ansträngning. Som jag har kämpat med att plugga på tåget, varit strikt med att schemalägga min pluggtid och skrivit tenta efter tenta! Och här stod jag, legitimerad logoped!! WOW, vilken känsla!! 
Men helt stress- eller ångestfritt har året inte varit. Jag har känt mig stressad över om jag ska få jobb och var! Bara tanken på att behöva flytta långt hemifrån har gett mig en klump i magen. Men i slutet av mars kom en jobbannons ut i Ängelholm, på den praktikplats som jag trivts allra bäst. Vad är oddsen? På skärtorsdagen var jag på intervju på barn- och ungdomshabiliteringen. Det var min föredetta handledare och hennes kollega som höll i intervjun. Allt kändes bra men jag var såklart självkritisk och visste inte hur det skulle bli. Men höll tummarna så hårt jag bara kunde! Chefen ringde efter dagen efter påsken var slut och gav besked om att jag hade fått jobbet! Ingen var lyckligare än jag!! 

Jag har även hunnit med att resa under året. Varken jag eller Marcus är så förtjusta i Kreta men det är där semestrarna har spenderats i år, vilket är lite komiskt. I maj, efter att jag och Anna skrivit klart vårt arbete och efter att jag fått veta att jag fått jobb, ville jag belöna mig själv med en resa. Så jag och Marcus bokade en sista-minuten till Platanias. Vi åkte den sjunde maj, vilket var lite i det tidigaste laget (med tanke på värmen) men det var så gött att få känna på sommaren och bryta vardagen! Under sommaren valde vi på att stanna kvar i Sverige. Marcus jobb hade en övernattningslägenhet i Stockholm som vi lånade under fem dagar. Stockholm bjöd på 12 grader när vi var på Allsång på Skansen för att några dagar senare ge oss högsommarvärme när vi satt på Marcus mormors terass, vilka kontraster! Den andra Kreta-resan åkte vi på i slutet på oktober tillsammans med Adam och hans flickvän Mathilda! Den här gången till Rethymnon, som vi gillade skarpt! Jag har länge drömt om att förlänga sommaren under någon höstmånad och så fick det bli i år när ingen tenta stod i vägen Det var helt ljuvligt att få bada i havet, spela strandtennis och äta middag utomhus i oktober. 

Några förväntingar som jag har på nästa år är att jag ska känna mig tryggare och landa i min roll som logoped, träna tre gånger i veckan (i december kom jag äntligen igång!), gå på husvisningar för att få en tydligare bild över vad vi vill ha och uppleva vackra platser - Österrike och Parga är två resmål. Men innan vi blickar framåt vill jag tacka 2019 för allt! Du var mer än bra!!!