Vissa bloggar som jag läser ger mig en sorts energi. En energi som ger mig kraft att våga stå upp för den jag är! Jag gillar den energin som ibland bara infinner sig. Jag vet inte riktigt vem jag är här på bloggen. Jag tänker ibland på det och blir arg och frustrerad att jag inte är mig själv. Det är svårt också att läsa sin blogg som att det är "vem som". Jag läser ju allt på ett annat sätt eftersom jag vet exakt vad jag menar och vad jag vill få fram. Men når det ut? Det som jag vill få ut.

Jag gör mitt bästa. Ibland sitter ett hinder ivägen när jag vill skriva någonting och kanske är det tur. Annars hade jag möjligtvis sagt för mycket. Men det är svårt för mig, Annie att skriva för mycket. Istället för att vara rädd för att jag har berättat för mycket så är jag hellre lite sur att jag låter det stanna inom mig! Då har jag bevarat det och behöver inte vara orolig! För en orolig människa är jag. Jag är alltid en aning orolig för något. Det kan vara från att aldrig hitta den rätte till att mina bilder på datorn ska försvinna. Alltså allt mellan himmel och jord med andra ord!

Jag ska gå och ta mig en funderare. För det första tycker jag att det var roligt att skriva och för det andra så tror jag att det är nyttig!