Vi åker till en fin udde, där släkten väntar. Solen strålar, himlen är näst intill klarblå, båtarna guppar på vattnet och gräset är grönt. Det är en speciell stämning. Det märks att något är på gång. Något som tillhör ovanligheterna. Alla hälsar på varandra, precis som vi brukar när det är släktkalas. För det är ju vad detta ska vara. Ett helt vanligt släktkalas där vi firar födelsedagar.

Men så kommer prästen. Vi har sommarkläder på oss, lite lättsamt. Tunna klänningar, sandaler och skjorter. Också kommer han i kostym och prästkrage. Vi ställer oss på platsen som är bestämd av Mamma och Pappa. Jag är lite chockad. Säger inte så mycket. Men allt går som planerat och tio minuter senare, är mina föräldrar gifta.