Jag sitter och kollar i arkivet. Shit, vad länge detta lov ändå har varit. Jag som tyckte att det passerade i en alldeles för snabb fart. Det som hände i juni känns som en evighet sen. Jag kan ju inte ha varit ledig sedan den dagen då jag satt där i kyrkan och tyckte att allt snurrade i huvudet. Dagen jag längtat och fruktat. Men det har jag, konstigt nog.



I eftermiddag har jag varit hos Ebba. Behövde ha något annat i tankar en stund. Skönt var det. Klockan är kvart i åtta när jag skriver detta. Om tretton timmar och en kvart är skolan igång. Lovet är slut. Sommarn sjunger på sista refrängen.
Björnbären börjar mogna och jag har svaren på frågorna.

Lycka till imorgon!