Känns som att jag är tillbaka i mina skor. Annies skor och inte i någons okänd tjej som går på en okänd skolas skor. Nej, nu är det jag igen, som lever mitt liv. Nu känns allt som vanligt, eller i alla fall som det har gjort i några månader.

Jag har lite ont i halsen. Inte så där ont, ont. Så att man undviker att prata. Nej, bara sånt att man har känningar av det. Oj, känningar, k-ä-n-n-i-n-g-a-r. Finns det ordet verkligen? När man säger det känns det helt normalt. Men det kändes väldigt konstigt att skriva det.

"Low Battery"-skylten ploppar upp. Det betyder att jag måste gå nu. Gå ut i det fina vädret kanske, eller varför inte resa mig från sängkanten och deppa över att jag knäcke min fina blomma igår ;-) eller helt enkelt göra det jag känner för. Sova ett par timmar till.

Nej, det sista stryker jag direkt. Sova är tråkigt. Men jag är trött. Men sova bort en lördag? Nej, sova kan jag göra sen. Men lite lockande är det allt.

Vad jag maler idag. BRAVO-äppeljucie, det finns kanske ändå något skumt i den guldiga drycken. Tror nästan det. Jag ska inte slösa på din tid något mer. Hoppas du mår bra och att du inte sover allt för mycket :-).