När man tänker tillbaka på en semester brukar man oftast tänka på en speciell händelse. Som du säkert inte har missat var jag uppe i Stockholm med Malin i somras. Och jag har hittat en upplevelse som jag tänker på när jag tänker på vår lilla resa.

Vi pratade med Malins syster om bra resturanger. Hon tipsades oss om en, "Herman" tror jag att den hette, om jag inte minns helt fel. Den skulle ha bra mat. Så om vi hann hade vi tänkt gå dit. En dag när jag och Malin var vid Medborgarplatsen stod där en tjej som delade ut reklamblad. Hon räckte fram en lapp mot oss och Malin svarade "nej tack". Men så såg jag att det stod "Herman" på pappret och ville ha ett blad.



Så när Malin precis hade sagt nej, så tog tjejen in handen igen och gick vidare medans jag sa ja och sträckte mig efter ett papper. Men jag räckte inte fram till pappret så hon fick springa efter oss för att jag skulle nå pappret. Det här är kanske en helt knäppt minne att minnas. Vi gick ju inte ens till "Herman"...

Fast nu när jag sitter här och tänker på Stockholm kom jag på massa andra minnen som är lite starkare än detta.. Efter resan kom jag fram till att torsdagen var den bästa dagen på hela veckan. Men varför, kan man då fråga sig. Jag var så jäkla trött på allt vad shopping hette och gav upp allt desperat letande efter kläder. Vi satte oss i Kungsträdgården och kom på allt dåligt med shopping. Det var ju så överskattat! (Fast det var skönt att komma fram till detta).



På kvällen åkte vi till Gröna Lund. Malin hade så sjukt ont i magen att hon knappt kunde gå och jag mådde illa efter första åket. HAHAHAHA! Ååh, nu sitter jag här och skrattar. Men den blev iallafall helt perfekt till slut. Vi hade en superkväll (efter magontet och illamåendet) och på Djurgårdsfärjan hem såg vi något magiskt. Det satt en kille på en bänk inne i båten som det lyste om.



Det var helt sjukt! Och han var ju så söt. Vi gick fram till honom och han log så fint att Malin smälte (på riktigt!) så sen fick jag vara ensam med honom resten av kvällen! (Och killen hette ju såklart Alexander..) HAHA! Nej, nu spårar det ur rejält här tycker jag. Bäst att jag går ;-). Puss och kram!