Alla uppmanar, alla vill men vem gör det egentligen? Jag är ett bra exempel, jag vill men kan inte. Eller jo, klart jag kan! Men jag gör inte det. Ständigt tänker jag på framtiden. Allt från en timme till 10 år framåt. Hur ska det gå? Vilka vägar kommer jag välja? Vart kommer jag bo? Kommer jag få några barn? Kommer jag gifta mig lyckligt? Kommer jag gifta mig överhuvudtaget? Vilka blommor kommer det vara på min begravning? Det sista var väl lite att ta i men jaa, du fattar! Jag går och oroar mig! Det stör mig på ett sätt. Jag vet att man ska leva i nuet och ta en dag i sänder ! Men hur enkelt är det? Klart att jag funderar över mitt liv! Hur allt ska gå! Jag ska göra mitt bästa, mitt liv är bra och ska få förbli det (:

Nu till en annan sak: att skriva dagbok. Jag har gjort det från och till sedan jag var åtta år. Jag tror att det var år 2005 och 06 som jag skrev dagbok varje dag! Jag har gått tillbaka nu och kollat. Tråkigt nog skrev jag bara om vad jag hade gjort!
Inte hur jag tänkte eller vad jag tänkte på! Jag har skrivit lite om mina framtidsdrömmar, vem jag ska gifta mig med och hur många barn vi ska ha och vad de ska heta! Hihi, väldigt roligt att se :)
Nu skriver jag också dagbok, inte varje dag men lite då och då. Inte så mycket om vad jag gör och vem jag leker med utan mer om tankar och känslor! Väldigt nyttigt att läsa sen, bara några månader senare för att se hur jag mådde just då och om det som jag oroade mig för då kanske inte alls var något att oroa sig för :)

Önskar dig en trevlig kväll !
KÄRLEK!