Vid stationen stod en gubbe. Han hade en kamera om halsen som hängde i maghöjd. Jag såg att han riktade kameran åt mitt håll också tog han ett kort. Äckelgubbe.

Usch, ibland vill jag vara kille. I alla fall i sådana här situationer. Eller killar kommer nog inte i en sån här situation men ändå. Komma där med världens muskler och skrämma iväg den tjocka gubben.

En mobil har jag, en ny, blommig och vacker. Röd och vit. Det känns bra. Jag känner mig lite dansk.

Barnpassningen gick bra och mitt namn är nu Nanny-Änny. En sju åring som pratar om drömmar,glass och hur varmt det är. En ettåring som ler och suger på nappar.

Vi gick till havet, åt kulglass och badade fötterna. Hörs hur mysigt som helst. Det var det också. Men det är omöjligt att slappna av. Man känner ett sådant ansvar. Får inte slita blicken i många sekunder från sju åringen som doppar fötterna. Också ska man se till att ettåringen är nöjd. Inte helt lätt! Det var 32 grader nere vid stranden och där gick jag, i långa jeans. Ensam om att bära jeans av alla danskar, skåningar och stockholmare som valde Ängelholms sandstrand idag.

När vi gick hem somnade lillen och storasyster erkände att det var väldigt skönt.

Jag är så sugen på att bada. Helst i havet, med jättevågor som kommer över en. Men det tar jag en annan dag...

Ha en fin onsdagskväll!

KramKRAM