Hej!

Igår skrev jag att jag skulle jogga innan skolan den här veckan. Så klockan ställdes på 5.45 och jag steg upp direkt. Jag klädde på mig och gav mig ut mot det blåsiga havet. Innan när jag har tänkt på att jogga innan skolan så har tankarna varit att jag ska känna mig pigg och glad när jag kommer dit medan alla andra fortfarande har den där trött morgonblicken. Att jag ska kunna komma hem nu på eftermiddagen och känna att jag har hela kvällen ledig eftersom jag redan haft min träning för idag.

Det var skönt att vara ute och röra på sig när ingen annan var det. På hela rundan mötte jag mindre än tio bilar och tre-fyra gående. Men ett stort men: när jag hade duschat så började jag må illa och var yr. Jag mådde så illa att jag inte kunde stå rakt upp och jag kunde inte kräka. Inte så konstigt eftersom det enda jag fått i mig innan turen var drygt ett glas vatten.

Jag hade tänkt på att jag skulle kunna ta det hyffsat lungt hela morgonen. Men när jag hade vilat en stund så märkte jag hur klockan sprang iväg. Jag sa till Lina att hon skulle meddela "Fröken" att jag kommer vid tio. Sen efter en stund kom hungern och allt blev ganska bra till slut. Men att jogga på morgonen med tom mage ska jag ALDRIG göra igen. Den saken är säker :-).

Jag tycker att det är ganska jobbigt att känna så här. För varför joggar jag? Dels för att jag vill ha bättre konition och det ena och det andra. Jag har inte så dåligt självförtroende så egentligen borde det inte beror på det. Men denna jäkla tonårsperiod är jag så sjukt trött på. Jag tycker att jag aldrig är tillräckligt. Jag är bra men inte tillräckligt. Om jag hade sett en annan människa som var "lika bra" som jag är så hade jag själv tyckt att den dög. Men jag själv borde prestera lite bättre, hela tiden! Fy, de tankarna är bara såååå jobbiga! 

Annars har dagen varit bra. I skolan kände jag mig lite slapp och drack massa vatten för att inte få tillbaka illamåendet och yrslen. Sen det här med skolarbeten. Det känns som att jag har sattit upp någon plan i huvudet för hur jag ska göra och klara av dessa sista arbetena. Så ljuset i tunnlen börjar jag skymta nu. Fast det har jag kanske sagt innan också?! Hihi.

Nu ska jag sitta här och slappa en stund. Det är roligt att skriva här men det kan vara krävande ibland. Fast jag tror det är bra att gå igenom dagen som jag gör när man skriver så här! Men jag känner att mitt huvud måste vila en stund. Sen ska jag ta tag i lite engelska och ikväll går sista avsnittet av "Tonårsliv"! Det sköna med att vara tonåring är att jag vet att jag inte är ensam!

Kram till Dig!