Jag känner hur det närmar sig sommarlov. Jag får någon konstigt känsla i kroppen när jag tänker på det. En sån där bubblade känsla. Jag får det till och med när jag skriver om det, nu. Hörs nästan som jag är kär. Men i vadå? Sommarlovet kan man väl inte vara kär i? ;-). Det känns bara så konstigt nu. Jag räknar ner, i huvudet.

"Detta var den sista laborationen vi gör på den här skolan", sa jag häromdagen till Lina. Jag känner hur allt får ett slut. Känns väldigt konstigt. Snart kommer den skolan som jag gått på i fyra år och som känns så hemma kommer snart inte kännas som "min" längre. Om jag överhuvudtaget kommer gå innanför dem dörrarna igen så kommer de kännas så främmade, tror jag.

Jag längtar till sommarlovet. Till att jag ska få vara ledig och kolla på sommarlovsmorgon på tv. "Hej hej sommar", eller vad det nu kan bli för något i år. Jag längtar till "Seaside Hotel". Du vet de där tecknade figurerna Rosie och George också hon jobbiga tjejen vars pappa konkurrera med George pappa om gäster. Hoppas det programmer kommer gå i sommar. Det är bland de få tecknade programmen som jag gillar (inte för att jag har tagit mig tid att titta på så många men...).

Jag kommer ihåg när jag köpte Pocahontas när jag var liten, på VHS. Sen när vi kom hem så kollade jag på den i ca 10 minuter. Sen var den tråkig och jag har inte haft intresse att kolla på den..! Inte än. Så just nu vet jag inte så mycket om henne. Jag har för mig att jag har sett någoting med Herkules på en båt i början av filmen. Det var väl ungefär det :-). 

Men om jag får barn så kommer jag kanske tycka att det är jätteroligt att kolla på filmer med dem :-). Jag kommer kanske sitta lika fastklistrad med ögonen på tven som dem! 

 

Nu har vi ätit Zlatanpizza här hemma. Jag övertalade Mamma och Pappa att våga kebabpizza med pommes, mm. Gott :-). Men väldigt mäktigt... Jag är mätt vill jag lova. Men ganska törstig. Det blir man alltid efter att ha ätit pizza.

Ikväll går "Filip & Fredrik". Det ska jag kanske kolla på. Det är inte tecknat i alla fall ;-).

Jag avslutar detta inlägg med en sorglig låt. Eller egentligen inte sorglig men när jag hörde den som Saabreklam på tv så tyckte jag att den lät så ledsam.

Jag har bestämt att den här låten ska spelas på min begravning. Det finns kanske inte så mycket koppling till döden. Men för mig har den alltid varit sorglig.

Release me - Befria mig

När den spelas där i kyrkan så kommer man kanske fråga sig varför jag valt just den här låt. Befria mig. Från vadå? Kistan? Döden? Jag vet inte riktigt. Det beror på hur jag har dött. Om det var en plågsam död så tror jag att det känns ganska skönt att vara död. Befriad från smärtan. Bara ligga där i kistan och förmodligen inte känna någonting.

Här är den i alla fall: Release me med Oh Laura.



Tack för den här veckan. Vi ses nästa!

Kram :-).