Jag kom in här på bloggen för att sprida lite glädje! Jag har av lager på det ikväll. Och glädje är inget man ska snåla på så jag ska försöka att slösa!



Vad har du gjort ikväll?

Jag har tänkt på Gris. Hoppas hon snart blir bättre. Ingen är värd svinis. Eller ingen jag känner iallafall. Inte ens Gris (haha, jag ska inte köra med för mycket interna skämt här). Fast i och för sig hur många är det som läser min blogg som inte känner mig? Upp med en hand! Eller skriv "Hej" i kommentarfältet så ska vi se..

Ikväll har jag även totalbombat Malin med kommentarer och kommit på att jag saknar henne något otroligt. Jag läste hennes blogg också bara sköljde vågen av saknad över mig.

Jag har kollat på "Bonde söker fru". Fan vad jag kollar på dejtingprogram. Först Ensam mamma söker och nu det här! Känner jag mig ensam eller?! Haha. Så typiskt också att jag lyssnar på en ballad på Spotify, "When you say nothing at all".

Jag satte ju mig här för att sprida glädje. Jag tänkte att jag är glad - då kan jag säkert smitta någon annan som kanske inte är lika glad, men så började jag skriva om saknad. Så nu kan ju fortsätta skriva om lite mer oglada saker. Men läs vidare. För det har ett bra budskap.

I skolan har vi fått i uppgift att skriva om vänskap. Och när jag skrev den här uppsatsen så tänkte jag väldigt mycket på de som inte får uppleva vänskap. De som aldrig får känna riktiga vänner, de som lyssnar och finns där för en, som man kan skratta med och lita på. Livet är orättvist. Jag tycker det är så taskigt. Jag tycker dessa ensamma själar ska få riktigt mycket beröm.

Vänner gör så att Livet blir så mycket mer värt att leva. Puss på er mina vänner, på ni som inte är mina vänner, på ni som er känner ensamma och på ni som känner er populära (fast ni får bara en liten puss... haha).