Jag är nyss hemkommen från en promenad med Lina. Vi anpassade temot efter mig eftersom jag inte känner mig helt frisk än, vi gick i skogen, det är mörkt där ute och man känner hösten i luften. Vi blev halvt ihjälskrämda av en hund som skällde som fan. Vi hör dens oljud som kommer allt närmare oss, vi blir så rädda att vi skriker till och vänder oss automatiskt om för att se vad det är för läskigt stor hund. Vi vrider oss om och ser ingen stor jycke som vill bita ihjäl oss, som vi är rädda för. Utan en liten, spinkig varelse som jag inte vet sorten på.  



Jag har alltid varit rädd och haft stor respekt för stora hundar. Jag tycker de är så läskiga fast som tur är har ägarna oftast väldigt bra disiplin på dem. Det är mer småhundarna som skäller och springer runder.

Vilka äventyr jag får vara med om en lördag som den här va? Först cafétjejen och nu hunden.. Undra vad som finns hos kusinerna ikväll?! Ska jag behöva gå på tå och vara på min vakt?