Gårdagen var en av de värsta dagarna i mitt liv. När någon man känner dör, är absolut det hemskaste som kan hända. Jag grät från morgon till kväll. Jag gick till havet för att få frisk luft och för att rensa mina tankar. Små isflak flöt omkring, det var vindstilla och solen var bakom ett tunt moln. Solens sken såg lite ut som en ängel.

Idag mår jag lite bättre. Men livet känns bara så orättvist. Ska mitt liv få vara så här bra och enkelt när det här tragiska händer min kompis? När någon dör, så känns allt annat bara så oväsentligt. Betyg och mellandagsreor till exempel. Men man måste ju fortsätta leva. Men vissa saker är mer betydliga än andra. Och de mindre betydliga ska inte få ta mycket plats. Jag skriver detta för jag vill att man ska tänka till. Att man inte ska lägga energi på fel saker. Att livet är värdefullt. Det glöms ibland bort.  



Medan jag har bloggat har Rosa - The Movie spelats i bakgrunden. Nu rullar eftertexten. Ja, tänk, det tog mig mer än en timme att skriva detta inlägg. Det är svårt att få fram det man vill på bara några rader. Men jag tycker jag lyckades. Nu ska jag krypa till sängs och vakna upp till en ny, fantastisk dag, som jag får göra precis vad jag vill med!