Igår när två Annies och en Karolina skulle ta bussen gjorde vi något riktigt klumpigt. Vi går mot bussen, ganska lugnt. Det var ju ändå några minuter tills bussen skulle gå. Ingen panik. Vi hade inte bråttom. Det är först när vi ser bussen som vi får panik. Vi pallar inte stå och vänta i en halvtimme tills nästa skulle komma. Därför börjar vi kuta, vi korsar en fotbollsplan och springer, snabbare än blixten, upp för en stentrappa.

Då ser vi att busschaffören har sett oss. Han är en snäll en. Så han väntar på oss. Vi springer över vägen för att komma på rätt sida av den. Det är först då vi märker att vi har tagit fel buss. Haha, vi som sprang så långt, allt vad vi kunde, han såg oss och väntade för att vi skulle hinna, också var det fel buss. Gaaaah!

Men det var bra motion. En minuts löpning kan jag skriva till på enegiförbrukning. Hur många kalorier kan det vara? Fem? Det här med att beräkna matintag och träning börjar gå mig på huvudet. Inte bra..