Imorgon ska jag på begravning. Det känns så tungt. Jag har aldrig varit på det förr men jag fattar ju att det kommer vara skitjobbigt. Det här är bara så jävla orättvist. Man sörjer alla som dör, det vet jag. Men om någon dör av åldern så kan man trösta sig med personen i fråga har fått leva ett långt liv.



Men imorgon kommer vi inte kunna trösta oss med att personen har fått leva fullt ut. Hon hade så mycket mer att se och uppleva. Hennes barn behöver ha henne här. Jag vet att jag sagt det innan men livet är så orättvist och det gör så ont i mig. Jävla cancerhelvete.