Hallå Bloggis! 



Jag sitter här ute på trappan, barbent. Spotify sjunger för mig. Grannen klipper gräset, mamma planterar, farmor och farfar kom nyss hit på spontanbesök, klockan är tjugo över sju, det är ljust. Och det är sommar. Hur jäkla underbar är inte sommarn?

Malin lärade mig en ny sak, på bloggen, häromdagen. Alla blogginlägg som jag sparat i utkast och som jag sen trodde försvann lägger sig tydligen i arkivet. Jag ska visa ett sådant. Där jag verkligen är trött på slaskvädret. Där jag hade kunnat göra vad som helst för att få vara i denna tid som jag är i nu.

"Det här skriver jag för att jag ska påminna mig själv i vår/sommar att jag ska njuta över värmen, fågelsången, knopparna, blommorna, körsbärsträden och framför allt ljuset. Dagens väderstatus (17:e januari) är SLASK! Vinter är supermysig men då får det vara VINTER och inte något slaskig-skit-väder. Vägarna är söndersaltade men ändå smälter inte isen. Det är så halt att man knappt kan gå. Men det värsta av allt är att det är mörkt! Det börjar mörkna redan klockan 16.00. Och det är inte vitt längre för snön är smutsig. Allt är bara grått.

Ååh. Vad. Jag. Längtar. Efter. Sommarn!

Jag hade - lätt - kunnat bo i ett varmt land mellan november och mars. Sen hade jag kunnat komma hem lagom till att vitsipporna började titta fram. Gud, gör så att våren och sommaren kommer tidigt i år! Det behöver vi!"

Jag ska ta vara på vart enda sommarsekund. På vart enda solstråle som smeker min kind.

I detta Nu.