Jag har tänkt på en sak.. Att det är först när en människa dör som man tänker efter vad den personen betydde för en och hur mycket man gillade den. Det sorliga är att då är det på något sätt försent. Det här med att visa känslor kan vara urjobbigt och kännas utlämnande och alla människor visar ju uppskattning på olika sätt. Men en sak som jag tror, många, har gemensamt, det är att man glömmer bort att visa hur mycket personerna i ens liv betyder för en.

Jag försöker påminna mig själv om att visa min tacksamhet för min omgivning men när livet går på högvarv glömmer jag lätt bort att ta mig tiden att stanna upp och tänka efter vad det är som gör livet värt att leva. Men jag har svaret och svaret, det är NI!

Jag tycker det är så fantastiskt att människor gör andra människors liv. Om jag hade gått ensam här och inte haft någon att prata, bråka, skrika, gråta och skratta med så hade denna värld varit dötrist! Så tack för att just DU finns och låt oss, tillsammans, göra denna tid som vi lever till den BÄSTA, för oss! Och någonstans måste det väl ändå vara så att alla människor älskar att bli överösta med kärlek? Så varför inte slösa med all den kärlek, som bor inom oss?



Bilderna är lånade.