Puuuuuh: säger jag bara! Konserten är över! Hur kan man vara så nervös för att spela inför publik? Jag förstår det inte. Vi var på ett café i stan och det fanns egentligen inget som helst att vara nervös över. Men ändå var jag det. Jag kunde snabbt koncentrera mig på låten bara för att mina ben skakade så mycket. Innan när vi övade lät det tusen gånger bättre. Men jag är ändå stolt och glad över mig själv som tog mig an detta trots min "skräck" att spela inför publik! Min klass ska hålla i luciatåget i år och dem vill att jag ska spela. Själv. Inför hela skolan. Phööö. Tror inte det va!




Den här fina bukett fick jag av mina vänner. De har förstått att uppspelningar med mig kommer vara mycket sällsynta så de passade på att komma och lyssna idag. Men inte behövde dem köra på stort och köpa blommor.. Finisar! Nu ska jag hålla helg!!