Jag har väl berättat att jag älskar pennor!? Eller älskade, kanske man ska säga. När jag gick i fyra-femman-sexan hade jag dille på allt man kunde pyssla med och jag köpte på mig oändligt många uppsättningar av touchpennor, kritor, färgpennor, glitterlim, pennskrin, mönstertejp, klistermärke, blyertspennor, småblock och gelpennor! Detta var Himmeln för mig och jag kunde sitta vid mitt skrivbord och pyssla i timmar. Det var helt omöjligt att hinna använda allt så jag har hur mycket som helst kvar! Ganska roligt när man ska pyssla. Men hur ofta tar man sig tid till det nu? (Känner mig skitgammal när jag skriver så..) 



När jag var fyra år var min favoritsyssla att klippa sönder överblivna kort (sådana man framkallar) i tusen bitar. Varför? Jo, för det där klippljudet var det absolut bästa ljudet på Jorden.