Jag tycker det är väldigt coolt hur nära människor och djur kan komma varandra. Jag menar, vi kan ju inte direkt snacka med varandra. Det är många gånger man vill veta vad de små varelserna tänker. Men hur mycket vi än vill så kommer vi aldrig få reda på det. Men chansa kan man alltid. Och något åt det här hållet tror jag Cindy tänkte i den här stunden.



Du, söta lilla goda kudde, vad mjuk och skön du är när jag får hänga mina trötta armar på dig. Och min haka. Ja, framför allt min haka, sjukt gött att ha den så här upptryck. Det får mig att känna mig så trygg. Om jag håller riktigt riktigt hårt i dig, tror du att du kan stanna i min famn för alltid då?