Hejsan mina trogna följare! Jag tänkte börja med att berätta att jag överlevde körningen på Affes igår! När jag gick därifrån var det många tankar som snurrade i huvudet. Nya intryck, hela grejen med att ha börjat "på riktigt" med körningen och allt han sa att jag skulle tänka på tills nästa gång. Sen åkte jag direkt till skolan.


Där visade det sig vara ännu mer nytt för huvudet. Jag har nämligen alltid varit rädd för sprutor och nålar och stick och blod och jag har vetat länge att vi ska hålla på med sådant i skolan men jag har bara aldrig riktigt vetat när. Men det visade sig alltså att dagen var kommen. I fredags mjukstartade vi med att ta kapillärprov (stick i fingret) och jag var så löjligt stolt när jag klarat av att både få och ta på en kompis. Men igår var det alltså dags för det läskiga momentet, att ta venprov (blodprov med nål i armväcket). När alla hade tagit det och man riktigt såg i deras ögon hur nöjda de var över sig själva så kände jag att jag liksom bara, för min egen skull, också måste klara det. Och tillslut gjorde jag det! Här snackar vi stolthet! Oj oj! Det där med att våga göra saker som man är rädd för stärker verkligen ens självkänsla. En fin vän i klassen visade mig ett citat som jag tog till mig och som passar så bra in på hur jag är.

"Den som fruktar lidandet, lider redan av det han fruktar".