En mycket konstig helg går mot sitt slut. Jag har både hunnit med en trevlig tjejkväll hos Madde och en spelkväll hos Josse. Alltihop hur mysigt och roligt som helst. Men så har även en fruktansvärt jobbig känsla kommit över mig. Arbetslös och en oplanerad framtid ligger nu framför mina fötter och det är jag inte alls bekväm med. Strukturerade Annie som helst vill ha ordning och reda och full koll på min närmast vecka sitter här med ett förvirrat huvud och en luddig vecka att gå till mötes med imorgon. Arbetsförmedlingen stor högst på priolistan. Sen får vi se. Konstigt detta är, hörre ni. Först 13 år i skolan plus ett halvår med en extratermin och nu är det plöstligt slut. Inga läxor, inga måsten, inga fullproppade dagar och inga tider att passa. Allt som man längtat efter, med andra ord. Och nu när man väl har nått målet så känns den här kravlösa tiden inte alls särskilt glassig längre. Haha. Det hörs som jag varit arbetslös i sexhundra år men första dagen är alltså imorgon.

La mig en stund i solen igår och försökte öppna den här boken. Men det fanns inget jag-vill-läsa-en-bra-bok-lugn i mig.