Inledde den här dagen med att vara alldeles hes. Varför? Jo, för att jag tillbringade natten med att dansa till Anton Ewalds Begging! Men det gör ingenting för en tekopp senare var det OK med halsen. Efter det städade jag och helt plötsligt sprack solen upp. Tackarrr! Då la jag mig på altanen och lyssnade på Sommar i P1. Och där låg jag och storbölade rakt igenom hela Kristian Gidlunds fruktansvärda resa. Från att han blev sjuk, till att han nästan friskförklarades och till att cancern var tillbaka. Han berättade om sin familj, om sina drömmar och sin längtan efter att bli pappa. Han berättade hur han tänkte ta hand om sitt barn, hur de skulle leka, hur han skulle skydda och vara där. Men istället för att få uppleva allt detta går han och väntar på dödsdomen. Jag tycker att ni ska ta er tiden att lyssna på hans sommarprat. Otroligt, otroligt berörande...

Länk till hans sommarprat.