Ibland är jag med om mycket märkliga saker. Som idag till exempel! Jag, Lina och Malin hade bestämt oss för att ha picknick. Mysigt. Och trevligt tänkte vi. Precis när vi tagit skydd från regnet och parkerat oss i det söta, lilla lusthuset vid ån kommer en man och tränger sig på. Han säger att han vill skydda sig från regnet. Inget konstigt med det. Men så knäcker han en öl, börjar prata en massa och tillslut säger han att det enda sättet som förenar oss människor är musik. Sant. Men vet ni vad han gör då? Han börjar sjunga massa Beatles-låtar, HÖGT, och tar ifrån tårna så jag tror vart enda människa vid åpromenaden hör.. Mycket märkligt. Och mitt i allt detta börjar jag tänka på hur komiskt allting är, att vi sitter här i ett litet hus, med en helt okänd man som dessutom sjunger utan anledning, att jag börjar skratta en massa. Haha. Efter ett tag ber vi honom hur som helst att gå så att vi kan fortsätta vår picknick. Då ger han som förslag att han kan sjunga lite tystare och att vi kan låtsas som att han inte är där? Hahah. Ännu roligare. Vad tror han? Att vi skulle känna oss bekväma med det? Tillslut går han, så att vi kan ha vår picknick. För oss själva. Utan Let It Be skrikandes i öronen.