Nej men vad ska man säga? Det blåste ordentligt igårkväll. Tror aldrig jag varit med om något liknande. Var verkligen Gudrun och Per så här häftiga? I Skåne alltså. Inget jag har minne av i alla fall. Dagen efter Gudrun åkte vi till Sälen (och mitt under Per flög vi på semester. Att vi lyckats pricka in resor vid båda stormarna är imponerande) och på vägen upp såg vi fler fällda träd än stående. Och ungefär likadant kände jag idag när jag var ute och gick. Av någon märklig anledning valde jag att gå i skogen, så här dagen efter stormen. Valet var väl varken genomtänkt eller välplanerat men efter en bit in i skogen - när jag både hade hoppat och krypt (heter det väl? Datorn godkänner inte det...) under stammar som vällt - var det ingen idé att gå tillbaka. Så istället kom jag att tänka på min blogg och tog därför en drös med bilder. Panoramabilden ger en verklig bild av hur det ser ut här i vårt område just nu. Galet! Men förutom detta var vi inte drabbade. Har haft ström hela tiden, inga träd som ramlat omkull kring huset eller saker som flugit in genom fönsterna. Tack och lov. Så vad ska man säga?Lugnet efter stormen. Minst sagt.