I ett försök att visa hur det ser ut... också rumpträdet förstås

När man är ute och springa tänker man ju någonstans att man ser okej ut. Jag försöker i alla fall tänka så. Även om spegeln vid löpbandet på gymmet har sagt sanningen för mig. Den säger, även jag gärna vill tro annat, att det inte ser särskilt graciöst ut. Så med den insikten försöker jag inte låtsas som det heller. Springer med mina stora lurar, i konstiga färgkombinationer och med RAK rygg. Ja, jag vet inte vad det är men jag kan inte böja på min rygg när jag är ute och joggar. Det var lite jobbigt att skriva, ska ni veta. För jag har lite komplex över det. Men skit samma. Nu vet ni. Bilderna från Göteborgsvarvet har hur som helst kommit upp på hemsidan och ja, jag vet inte om 1. Jag är superduper kort 2. Alla andra är väldigt långa 3. Fotografen sitter på en oskön höjd. Hur som helst så ser jag ut som en dvärg! Som springer rak i ryggen, stel som en, ja jag vet inte vad. Dessutom kan inte mina lår vara mer än en decimeter långa. Till råge på detta har jag mina hörlurar utanpå kepsen. Ja, så rolig jag måste sett ut den där dagen.. Nästa år OJ OJ OJ, då kommer jag vara fashionista nummer ett, med en hållning från inte denna värld!