Drömmer om Jelly Bean

Har blivit så galet förkyld. Men har inte haft detta sen någon gång i november så jag känner mig ganska nöjd. Att de tog så pass lång tid för viruset att hitta hit igen menar jag. Men det här med att energin är som bortblåst är något jag inte känner mig helt bekväm med. Dagen har alltså fått innehålla lågenergi-sysslor. Och det ska jag säga har varit underbart. Gjort sånt som jag aldrig annars har ro med. Skärpning Annie! Fler lata dagar. Jag har sett reprisen av Melodifestivalen och kommit fram till, nu efter att alla bidragen visats, att Yes We Can ska vinna. Har gråtit till filmen Love Happens. Jennifer Aniston har påmint mig att det är tid att färga ögonbrynen (mycket viktig detalj). Har varit ute på en tiominuters lång promenad och andats vår. Nio grader och sol! Jag längtar ihjäl mig! Jag fick hålla mig till skogsdungen här i området för mina mjukisbyxor med hål i rumpan gör inte sig till rätta för att visas bland folk. Ja, en skön söndag. Har sovit en timme också och har verkligen hunnit ta det lugnt och tänka över mina problem om en ångestfylld framtid. Alltså vet ni vad jag ser fram emot? Att starta mitt liv. Fantiserar om en dag 2024, när jag bor i mitt drömhem med fint porslin och jobbar med det jag brinner för. Typ så.