Vet inte vad jag ska säga. Är så trött på att inte vara hundra. Är fortfarande yr (men det är bättre!) och illamående. Tänkte ändå att jag får försöka gå en liten prommis idag. Det var ju ett tag sen sist. Har några olika rutter som jag brukar välja mellan. Och den absolut kortaste av dessa, som jag tar när jag bara ska få en nypa frisk luft eller när jag är lite stressad med min Cindy-promenad, är väldigt kort. Den lilla promenaden kändes som en mil idag! Hemska, hemska känsla! Tanken var att jag skulle springa ett lopp till helgen. Seedingloppet heter det, som min pepp- och träningskompis Maja tipsat mig om (det var ju Maja och hennes kille Adam som gav mig Göteborgsvarvet i födelsedagspresent, för att göra saken tydlig). Det här loppet ska man springa om man vill ha chans till att få bättre placering i Göteborgsvarvet. Kände mig inte i form till att springa en mil men jag tänkte ändå genomföra det för att få en "spark i baken" och för att inte stå sist med alla Volvo-gubbar som ska gå varvet i maj. Nu blir det inget lopp till helgen. Men jaja, vi ska nog ha rätt trevligt längst bak trots allt. Jag och gubbarna. ÅH! Jag vet att det inte är snyggt och inte passar in och inte är acceptabelt men jag tycker så synd om mig själv just nu. Bajs. Punkt.