Nu återkommer vi till det här bittra. Men med all rätt, den här gången! Hade så roliga planer för den här lördagen! Tänkte försöka mig på att springa en 8 kilometerssträcka, besöka Lager 157 och avrunda kvällen med några goda vänner, spel och Mello-final.. Istället vaknade jag med värsta bakiskänslan imorse. Kände mig inte alls utvilad, var snurrig och lätt illamående. Trodde det dock skulle släppa snabbt eftersom, om jag minns rätt, spenderade gårkvällen på ett mycket lugnt vis. Men istället har det bara eskalerat och detta djävulska yrande har gjort att jag istället bara fått ligga på soffan hela dagen och missar allt det roliga! Till råge på detta har den här 8 mars bjudit på vårens första dag med tio grader, sol och en knallblå himmel. Grannarna som jag inte sett röken av på hela vintern har visat sig! De har påtat i rabatterna, lekt med ungarna i trädgården och verkar njutit av dagens D-vitamin-boost! Också har lilla jag satt världen på gungning och tyckt så där lagom synd om mig själv! Då kan väl ändå Zia få vinna ikväll va!?