Jag vet inte om ni sett Jills Veranda med Kristian Gidlund. Om ni inte har och tänker göra det så se till att inte ha huvudvärk och så där innan. För ni kommer garanterat få det av alla liter tårar ni gråter. När han börjar prata är det precis som att vattenkranen till mina ögon slås på. Så fruktansvärt gripande när de går där i morgonsolen bland hästarna och man vet att detta är hans sista månader i livet. Han pratar om att han så gärna vill leva. Men inte kommer få. Det är hans medvetenhet och sättet som han uttrycker sig på som gör att man känner så mycket med honom. För det känns som det är exakt så man själv hade känt om man vara i ett liknande läge. Han verkade så äkta och mogen för sin ringa ålder. Är jag hälften så klok när jag är 29 kommer jag vara tacksam. Och tacksamhet är precis vad jag känner när jag ser hur kort och värdefull tiden är. Jag älskar låten som Jill skrev till Kristian och bara hoppas att den kommer ut en dag. Legacy - youtuba den gärna!