13,6 K
När jag har mycket att göra brukar jag tidsinställa inlägg. Och detta är ett sådant. Egentligen gillar jag det inte. Alls. Det känns inte lika mycket "här och nu", som när man publicerar direkt. För nu känns det ju som jag skrev detta på måndagkvällen. Men så är alltså inte läget. Det är söndag och jag har precis satt mig ner för att skriva hur stolt jag är över min prestation igår (lördag). Har för övrigt tänkt och kommit på att detta måste vara fett tråkigt att läsa. Om hur långt jag springer och att jag är så stolt att jag tar milen och bla bla bla. Men ni får strunta i att gå in här om det stör er. Hur som så har jag sprungit min längsta distans någonsin - 13,6 km! Hitintills har jag kommit fram till följande:
1. Man behöver inte har särskilt bra kondition för att springa långdistans. Det som gäller är att vara tillräckligt tränad så att benen bär en och så att knäna orkar studsa mot asfalt gång på gång.
2. Allt, eller i alla fall nästan allt, sitter i huvudet. Så länge man är mentalt inställt på att man ska klara det, har gått igenom varvet många gånger i huvudet, så man vet hur man ska tänka när det känns motigt och kan tänka bort smärtan, så kommer man långt.
3. Jag trodde jag skulle tycka det gick lättare att springa efter några veckor. Men det kan jag knappt säga jag tycker. Jag gillar inte uthållighetsträning. Det var jobbigt att erkänna men jag är bra på annat. Tabata och sånt.
4. Det känns inte som min kropp vill springa längre än 6-8 kilometer. Därefter blir det tungt i benen och känns onaturligt att fortsätta. Tror detta spann får bli min distans i sommar.
5. Jag har så GALET ont i knäna efter lördagens pass. Tror det lägger sig snart. Blir det värre får jag väl kasa på rumpan när jag ska ner för trappor, för det är då det är som värst.
6. Jag har ingen bra kondition men jag kommer ta mig runt. För jag har BESTÄMT mig och nu jävlar kör vi de två sista veckorna! Den här veckan ska jag springa milen en sista gång och ha två intervallpass. Samt ett "motivationspass", så jag avslutar veckan med känslan av att detta är KUL! Nästa vecka ska jag träna lugnt och stillsamt. Undvika skador och kolhydratsladda. Hjälp vad seriöst det låter va? Coolt!
7. Som jag sagt tidigare behöver jag peppmusik för att stegen ska kännas lättare. Just nu lyssnar jag på Veronica Maggios nya (eller är de nya?!) låtar Hela Huset och Hädanefter! De gör att jag glömmer tänka på mjölksyran! Måste hitta mer örongodis innan den 17:e!
Kommentarer
Postat av: Malin
DU ÄR GRYM ÅÅÅÅÅH!!!!! :) Och nja, låtarna kom ut i slutet på förra sommaren :) <3
Svar:
Annie
Trackback
