WOW! Vart ska jag börja? Alltså dagarna, eller veckorna innan, har varit en ren pina. Jag har, som ni vet, inte riktigt kunnat fokusera på annat och i fredags var jag ett nervvrak! Men det var SÅ värt det! Där var så mycket folk, färgglada tröjor, peppande musik och gassande sol - är så glad att jag la ner kepsen i sista sekund för den var min räddning! 64288 person deltog, hela Göteborg kokade, folk stod och heja längst vägen, det var sommar och benen sprang och sprang! Det var mycket backar de första kilometrarna, de två broarna man sprang över var de stora delmålen och 17, 18, 19 var värst (jag trodde att det skulle vara lätt efter 15 kilometer för då är man ju "snart i mål"). Jag hade musik i öronen för att komma in i min egen bubbla men vad jag lyssnade på vet jag knappt. Det fanns vattenstationer varannan kilometer och duschar som man kunde springa igenom! Jag drack för mig mycket vatten i början och kunde inte riktigt svälja ner det. Jag fick en klump i strupen och behövde spy. Men det var folk överallt och jag ville inte stanna. Så jag fortsatte men kunde aldrig riktigt ta i, vilket var synd. För jag hade alla förutsättningar - tränade ben, ingen förkylning, inte ont någonstans eller pollen. Men jag tog mig runt och det är jag överlycklig för!!! Varje gång jag tänkte springa snabbare tänkte jag på känslan man vill ha när man tagit sig i mål! Man ska vara lycklig, glad och inte avskräckt från att göra detta igen. Och det blev jag verkligen inte, snarare tvärtom! Jag tog det lugnt och kunde verkligen njuta efteråt! Det var fest, vi åt massa gott, skålade och var stolta över vår prestation! Wow!! Vilken dag!!!