En dag som inte fått tillräckligt mycket plats i den här bloggen är ingen mindre än självaste studenten! Jag tyckte att den här dagen pratade klassen om sen första terminen i ettan. Under gymnasiets gång blev jag därför skraj av alla dessa förväntningar som byggdes upp - skulle studenten verkligen bli så häftig och mäktig som alla sa? Jag vågade inte riktigt hoppas på att det och försökte dämpa spänningen, för min egen skull, så jag inte blev besviken. Och glädjen kunde heller inte riktigt få plats eftersom jag brottadades med massor av vemod i kroppen samtidigt. Annie Karlsson är inget fan av förändringar. Men när studentdagen väl kom kände jag en sådan LYCKA som jag inte känt många gånger tidigare, eller senare. En känsla av att JAG KLARADE DET! Jag hade gett järnet i skolan och tänkt att jag kommer tycka det är värt det, den dagen jag går ut skolan. Och mycket riktigt - det kändes helt fantastiskt att jag följt min magkänsla och tagit mig igenom ett tufft sista år!! Att jag sen fick dela den här dagen med så många som jag tycker så himla mycket om var kanske det bästa av allt! Med klassen - förstås - för det var ju tillsammans med dem jag delat studenttiden! Och sen såklart vänner, släkt och familj som kom för att fira mig! Jag har aldrig varit så stolt över mig själv som den här dagen - dagen som jag kommer bära med mig hela, hela livet!