Jag tänkte återkomma till det här med att äta glutenfritt. En liten resumé om hur det går. För det första började jag med det utan någon längre betänktetid. På kvällen bestämde jag mig och nästa morgon började jag. Lite svårt med tanke på att jag inte förberett mig. Alls. Inget bröd, inga flingor och ingen pasta hemma. Efter att jag (eller ja, mamma var det faktiskt) köpt hem allt jag skulle tänkas behöva har det gått väldigt bra. Det är lite ovant att inte få äta som alla andra men det funkar och jag tycker, förutom att de frysta glutenfria bröden är så tråkiga, det går bra! Har dock kommit på mig själv några gånger EFTER jag har ätit en kanelbulle eller knäckemacka att det var helt tokigt! Men nu till det intressanta. Hur känns allergin? Botar glutenfrikost pollenallergi? Jag kan ju bara utgå från mig själv men JA, det gör det! Helt fantastiskt! Björkpollenprognosen skriker om höga halter och jag som annars kliar, nyser och fräser mig om vart annat är helt symtomfri! Är inte det fantastiskt? Jag tror att jag varit utan det en månad nu och det väl först efter ett par veckor som jag tyckte kroppen började svara på det. Men jag är så glad! Innan tog jag mediciner, ögondroppar och nässpray men nu är jag helt utan det. Sen att glutenfritt inte gör mig mage gladare är en annan femma. Men jag är så tacksam att slippa känna mig megaförkyld på grund av all pollen! UNDERBART!