Det känns som att hela dagen har gått och jag har inte hunnit med ett skvatt. Men det är inte riktigt sant. Jag har ju gjort något hela tiden men inget viktigt. Men tror det är bra att ha sådana dagar också. Det jobbiga är bara att jag känner mig så stressad. Över engelskan. Jag har ett tryck över bröstet och ytlig andning. Det är obehagligt. Så jag har börjat läsa den där tråkiga boken men det är motigt då den suger. Sen har jag varit ute och gått, tagit djupa andetag och sugit in den friska luften. Nyss kom jag hem från en runda på stan. Jag letar efter en kofta till bröllopet. Jag vill helst ha en ljusröd (kan visa bild senare, vill inte avslöja min klädsel innan - min blogg är ju trots allt rätt känd, haha). Jag hittade bara en stickad tröja på Åhléns men det blir för vardagligt. Jag får leta vidare imorgon. Kanske någon som har en nättare kofta? Ljusröd eller vit? (Klänningen är mönstrad och går i färgerna gröngrå, vit, ljusröd och turkos). Eller så skiter jag i det och tar något jag har hemma. Men det känns så tråkigt när man anstränger sig och sen inte finner det man söker. Jaja. Nu ska jag andas, försöka släppa skolångesten och istället fokusera på att läsa mycket engelska till skolan börjar. Mer än så kan jag inte göra. Försöker även tala om för mig själv att jag behöver den här ledigheten för att orka med hösten. Andas in. Andas ut. Det kommer att bli bra det här!