Tacksam & nojig
Många pratar fortfarande om hur fantastiskt väder det var förra sommaren. Och med detta även gör jämförelse med den här som har regnat bort. Jag måste säga att jag känner lite tvärtom. Förra året var FANTASTISK. Lagom till att min semester började. Jag tror inte jag såg en mulen himmel på två månader. Men sen vände det och jag kände mig lurad. Alla hade haft 28 grader under hela sina semester också fick jag moln och 20 plus. Jag var så glad att jag ändå fick sol på Kreta. Det här året däremot, räknade jag ut häromdagen, har jag haft sol varenda ledig dag! Först i Grekland, sen två veckor hemma - så härligt att kunna njuta av stranden här, träffa vänner och göra somriga saker - och nu på Mallis! Jag är så tacksam över det. Över alla stunder. Jag har även haft riktigt bra veckor på mitt sommarjobb. Det var länge sen jag kände så. Det betyder mycket. Tack sommaren 2015! Du var verkligen med mig!
Idag återvänder jag till vardagen. Eller egentligen gör jag det först imorgon men jag känner att jag är på helspänd. Kan inte riktigt slappna av, kan inte tänka på något annat och vill inget hellre än vara ledig i typ sju år till. Men så funkar det inte. Jag har packat skolväskan (låter som att jag ska börja ettan), letat upp pennskrinet (låter som att jag ska börja tvåan) och rotat fram ett kollegeblock (låter som att jag ska börja trean). Jag ska strax bege mig till stationen och ladda pendlingskortet. Den här gången inte till Helsingborg utan hela vägen till Lund. Jag hoppas att det inte kommer vara några problem att åka tåg två timmar per dag. Hoppas att tiderna klaffar, att jag kan läsa på tåget och ATT JAG INTE BLIR ÅKSJUK. Det är väl det sistnämnda som jag mest oroar mig över. Har jag berättat att jag är en orolig själ? Kan noja mig över det mesta. Det tar så mycket av min energi. Men jag vet inte hur man tar sig ur det? Jag har försökt i snart 23 år. Okej. Nu ska jag fortsätta mina bestyr. En mix av semester och vardag. Tvätta bikinis, äta paj, se Spring på Tv4play och kontakta Campus Helsingborg.
Idag återvänder jag till vardagen. Eller egentligen gör jag det först imorgon men jag känner att jag är på helspänd. Kan inte riktigt slappna av, kan inte tänka på något annat och vill inget hellre än vara ledig i typ sju år till. Men så funkar det inte. Jag har packat skolväskan (låter som att jag ska börja ettan), letat upp pennskrinet (låter som att jag ska börja tvåan) och rotat fram ett kollegeblock (låter som att jag ska börja trean). Jag ska strax bege mig till stationen och ladda pendlingskortet. Den här gången inte till Helsingborg utan hela vägen till Lund. Jag hoppas att det inte kommer vara några problem att åka tåg två timmar per dag. Hoppas att tiderna klaffar, att jag kan läsa på tåget och ATT JAG INTE BLIR ÅKSJUK. Det är väl det sistnämnda som jag mest oroar mig över. Har jag berättat att jag är en orolig själ? Kan noja mig över det mesta. Det tar så mycket av min energi. Men jag vet inte hur man tar sig ur det? Jag har försökt i snart 23 år. Okej. Nu ska jag fortsätta mina bestyr. En mix av semester och vardag. Tvätta bikinis, äta paj, se Spring på Tv4play och kontakta Campus Helsingborg.
Kommentarer
Trackback
