Kära vänner. Jag fick ett sorgligt samtal hemifrån idag. Ett samtal som vände allt upp och ner. Cindy har dött. Jag finner inga ord. Bara gråter och gråter. Vill bara hem och krama om familjen. Ville säga hejdå på riktigt till henne. Tänker på all glädje hon gett oss. All kärlek hon spred. Hon var alltid till sådan tröst. Hon fanns alltid där. Tänker på att jag aldrig kommer få se henne igen. Aldrig höra henne snarka. Aldrig se hennes öron fladdra i vinden när hon springer på stranden eller i skogen. Det kommer inte finnas någon Cindy som möter mig i dörren när jag kommer hem. Fan. Helvete. Jag saknar henne så. Får skriva mer sen. Ta hand om er!