Antingen tror väl ni att jag har gått och dött? Eller så förstår ni att jag är arg på skolan och på den NYA underbara reflektionsuppgiften. Blir så irriterad på mig själv för att jag är så negativ. För ett år sedan eller så, såg jag mycket fram emot att få plugga, klura på uppgifter och använda huvudet. Nu hade jag kunnat göra vad som helst för att få stimulera tankarna kring vardagliga problemlösningar och få arbeta praktiskt. Jag är helt slut efter den förra tentan och orkar bara inte en massa ny information. Den här gången ska vi skriva om välfärdsregimerna ur ett feministiskt perspektiv. Ingen introduktion i ämnet. Knappt en vecka på oss. 1000 ord. Minst. Det känns som att jag bara babblar ner en massa halvsmarta meningar och lär jag mig något? Nej! Det är frustrationen som talar hela arbetet igenom och så vill jag inte att det ska vara. Då blir jag negativ! Nu ska jag skriva en lista varför jag är negativ. Sen kommer den sprudlande, härliga listan om varför jag är så jävla positiv till livet. Negativ: 1) Reflektionsuppgiften 2) Dålig feeling om förra tentan 3) Pollen 4) Förkylning 5) Panik över Göteborgsvarvet. Positiv: 1) Semesterplaner på G 2) Tjejmiddag på torsdag 3) Fest och födelsedag i helgen 4) Vrida fram klockan på söndag = ljusare kvällar 5) Snart vår.