Efter 14 kilometer kändes det som att jag hade två stora stenar i låren och trycket på halsen kom smygandes! Jag försökte springa men det gick inte för då hade jag behövt kräkas och det vill man inte göra på Avenyn där tusentals människors står och hejar! Jag försökte uppta löpningen flera gånger men då blev trycket värre så det gick inte! Men jag tog mig i mål och den sista biten sprang jag på ren vilja! Jag kände att efter dem förutsättningarna jag hade, med totalt elva löparpass under våren, så ska jag vara så stolt över mig själv att jag faktiskt gör detta och tar mig runt! MYCKET sitter i huvudet - vill jag, så kan jag! Sen är jag liten besviken på att det här drickande ska få begränsa mig! Det kommer inte spela någon roll hur bra tränad jag är för dricker jag inte så orkar jag inte men dricker jag så kan jag inte fortsätta springa. Ett annat mål jag hade den här gången var att inte spy offentligt! Något jag dock inte kunde hålla, haha. Men efter att trycket i halsen försvunnit, vi hade duschat och återhämtat oss så samlades hela gänget för att äta på restaurang och fira att varvet var sprunget och att Göteborg hade levererat - ännu ett år!!