Det hade ju varit roligt att visa en bild från idag här på bloggen. Men alla bilder som jag tog i snölandskapet blev suddiga. Jag tror inte att systemkameran klarar av temperaturförändringar. Eller jag har hört det på en kamerakurs som jag var på för flera år sedan. Kursledaren sa att kameran behöver vänja sig vid värme/kyla och även om det kan låta lite löjligt så stämmer det säkert. Och ja, det fick den inte göra den här gången. Men vem fick det egentligen? Det började snöa igår eftermiddag och några timmar senare var det snökaos! Jag och Marcus körde på eftermiddagen till Höganäs, för en kväll hos ett par kompisar. En väldigt trevlig kväll för övrigt. Vi blev bortskämda (båda två är kockar!!) med hemmagjorda hamburgare och en len chokladpudding på Morbergs recept. Vi spelade Monopol och Marcus vann överlägset.

När vi skulle köra hem insåg vi dock inte allvaret i den snöstorm som det varnats för (som jag helt hade missat?!). Det blev vi dock varse om ganska snabbt! Jag har aldrig tidigare kört så varsamt och hållit så hårt i ratten (är öm i handlovarna idag). Jag fick köra i 50 på 90-vägen. Vissa partier hade bilen inget grepp alls i vägbanan. Hemskt! Efter en stund kunde jag inte se min placering på vägen. Var jag på väg ut i diket eller över på den motsatta körfilen? Snöflingorna som yrde gjorde mig helt lost! Och när jag skulle vika av från 90-vägen var det nästan så att bilen gjorde en U-sväng. Det var så sjukt halt!

Men det värsta av allt - på sista sträckan mötte vi en polisbil med blåljus. Den stannade cirka hundra meter framför oss. När vi körde förbi sakta ser vi en bil på vår högra sida som bokstavligt talat kramar om ett träd i diket. Bilen hade alltså kört så fort in i trädet att motorhuven gått i två delar och omslutit trädet. Tänker på föraren. Hur många var de? Har de överlevt? Sista biten hem kröp jag fram. Och när jag väl hade landat i min säng var jag nästan lite i chock och samtidigt så otroligt tacksam att vi kommit hem helskinnade!