Förra gången det var en ordentlig storm gick jag och Cindy i skogen dagen efter. Vi hoppade över träd som låg kors och tvärs. Jag hade problem med att ta mig fram medan Cindy fullkomligt älskade det och var snabb som en jag-vet-inte-vad. Hon hittade även en pinne lika stor som hon själv.

Varför skrev jag det där med att jag är så nöjd med Skånetrafiken förra veckan? Sen dess har det bara strulat! Men jag försöker tänka att jag ska vara så tacksam att jag inte är med i olyckorna som man hör om utan att jag kommer lindrigt undan och bara blir drabbad av förseningar. Det hade verkligen kunnat vara så mycket värre!Men just där och då känns det så segt. Framför allt idag när jag hade redovisning och det var viktigt att komma i tid. Varför skulle stormen slå till i natt? Tåget som skulle gå till Lund kom aldrig på morgonen så jag hoppade på ett annat som tog mig till Helsingborg. Väl där fick jag veta att all tågtrafik söderut var inställd på grund av en olycka. Så jag hoppade på en ersättningsbuss som åkte halva Skåne runt. Skojar inte. Gantofta, Vallåkra, Billeberga, Teckomatorp.. Resan tog totalt tre timmar! Men det sjukaste är att jag kom fram till föreläsningssalen i EXAKT samma sekund som det är min grupps tur att redovisa! Redovisningen gick bra, tror jag, även om det alltid är lite skrajigt att stå inför en grupp att prata. Man har allt så klart för sig här hemma när man övar men när man väl står där framme och alla tittar på en så kommer man knappt ihåg vad man skulle säga! Resten av dagen har bestått av att ta sig hem, fixa ärenden på stan och en liten promenix med Herr Storm Gorm!