Alltså om jag ser mig själv utifrån så MOBBAR jag verkligen mig själv. Nu har Annie suttit i sex veckor och verkligen ansträngt sig för att klara den här delkursen. Annie har pluggat vid varje tillfälle som getts, så även helger som tidiga morgnar. Annie har läst på tåget, gjort anteckningar från alla kapitel och skrivit sammanfattningar i olika färger för att minnas bättre. Och idag har hon suttit i hela dagen för att skriva på hemtentan. Hon läser noga och överväger allt hon skriver för att hon vill formulera sig rätt och få med det mest relevanta. Trots all denna ansträngning så ger hon sig själv inget beröm. För att hon gjort sitt bästa. Utan bara klandrar sig själv att hon borde få förstå engelska bättre, få med mer fakta i texten, skriva på ett annat sätt och skriva snabbare men ändå inte missa något. Fattar ni? Jag gör ju fan allt jag kan och ändå säger den där elaka djävulen på min axeln att det inte är tillräckligt. Från och med nu ska jag ge mig själv CRED för allt jag gör och lita på min magkänsla (som jag lärde mig av förra terminens erfarenheter - den är så mycket mer pålitlig än jag vågar tro). Hur gör man för att berömma sig själv? Hur kan det vara så svårt? Tänk om jag skulle varit så här hård mot någon annan - vilken förjävlig vän jag hade varit! Nej skärpning nu Annie!