Det kan bli ett rörligt inlägg det här. Jag varnar er redan på förhand. Är trött i huvudet efter en heldag i skolan och massa ny information försöker landa i hjärnan. Just nu pratar vi om struphuvudets uppbyggnad igen vilket vi hade en anatomikurs i, i vintras och jag blir så otroligt nojig att jag ska ha tappat det jag lärde mig där och på så sätt svårt att hänga med i påbyggnaden, som vi går igenom nu. Jag kan allt, och lite till, när väl tentan är men sen gäller det att snappa upp det viktigaste och banka in de kunskaperna i långtidsminnet. Jag är rädd att jag inte gör det. Jag kan koppla samma känsla till när jag gick på en friskola på högstadiet. Vi hade ett helt annat system än de kommunala skolorna. Vi hade knappt några lärarbaserade lektioner (heter det ens så?), inga prov och inget schema att följa förutom i vissa ämnen. Jag minns att jag var så rädd då att jag inte skulle lära mig något då jag från årskurs 6 har planerat och tagit ansvar över mitt lärande. Samma sak är det nu. Men nu handlar det snarare om att jag ska glömma och att dessa fyra åren sen har gått till spillo. Att jag en dag sitter där som färdig logoped och inte fattar ett skit. Det kommer förhoppningsvis inte bli så men känslan skrämmer mig. Okej. Nu sa jag kanske för mycket. Men det här är en återkommande tanke som jag tror många kan känna igen sig i. Eller ja, det är väl lite det jag hoppas åtminstonne.