Februari är verkligen inte en fördelaktig månad för bloggen. Jag har noll inspiration med varken roliga bilder eller upptåg. Så istället får jag väl skriva om vad som hänt sen sist. I lördags var jag som sagt i Helsingborg för att käka middag. I höstas åt jag på Old Times - väldigt god och fräsch mat! Därför fick det bli lördagens mål, vilket blev väldigt lyckat! Jag och Marcus var där med ett par kompisar och tiden bara sprang iväg. Kvällen var en aning kort då det blev en tidig hemgång. Igår klev jag nämligen upp i ottan för att jobba. De senaste helgerna som jag har arbetat har varit tunga. Innan jag började jobba på äldreboende trodde jag att döden ständigt skulle vara närvarande. Jag trodde att det var vanligt med dödsfall och att det var något vi skulle behöva hantera ofta. Men så är det verkligen inte. Jag är inte alls van. Vet inte hur jag ska hantera det. Jag blir mest bara ledsen, tycker det är obehagligt och otroligt sorgligt. Vissa vårdtagare fäster man sig vid mer än andra. Såklart. Och då känns det extra jobbigt. Man knyter ett speciellt band. Kan känna med och sätta sig in i deras situation. Helgen har därför varit otrolig tung på många sätt. Läste ett så fint häfte på jobbet igår. Som vi ska ge till anhöriga som behöver tröst. Den illusterar döden på ett väldigt fint sätt tycker jag. Det stod att vi kan se döden som att den döende sätter sig i en segelbåt i solnedgången. Nära och kära står vid vattenbrynet, vinkar farväl och ser när båten seglar ut mot horisonten. Tillslut kommer den döende till en ny strand och möts av människor som välkomnar en. Jag har försökt trösta mig själv i helgen genom att se döden som en del av livet (fast det är lättare sagt än gjort). Ja, livet kära vänner - det måste vi ta väl vara på!